torsdag 22 januari 2009

Barack Obama for president!

Tidningar, tv, radio, alla tänkbara medier basunerar ut budskapet. Valet av Obama kommer att förändra världen. Jag borde vara glad, jag borde bry mig, jag borde förstå storheten.

Men icke.

Förklaring? Här om dagen fick jag äntligen känna Ebba och Mollys första sparkar. Eller sparkar är förmodligen att gravt överdriva. Det var inga sparkar av Chuck Norris kaliber. Det kändes mer som om en liten Barbiedocka snällt och försynt petade på min handflata som lågt mjukt placerad mot Malins än mer putande mage. Vilken känsla!

Min värld har krympt, den har blivit så in i helvetes liten. I min värld finns för tillfället Malin, Ebba och Molly. Allt annat känns perifert. Som när du susar förbi ett litet samhälle i 160 knyck. Du märker du körde förbi något, men du skulle aldrig någonsin kunna dra dig till minnes vad. Eller ungefär som när man ibland kör förbi en ljuskorsning och sekunden efter man passerat tänker man:

- Vafan vad det egentligen grönt?!?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar