lördag 21 februari 2009

Två nya auktoritära chefer ser dagens ljus

Att leka med siffror är ett av många sätt att aktivera sig under graviditeten. Ett av många bra sätt att göra graviditeten gemensam tycker jag. Att skapa ett samförstånd.

Andra sysselsättningar just nu:

- handla massor av babyprylar
- försöka hålla motivationen och fokus uppe när det gäller ens eget arbete
- sälja vår bostad och köpa hus (???)
- gå på massor av kontroller hos KK och bm
- välja vagn (shit vad jobbigt och den kostar som en begagnad bil)
- oroa sig för graviditeten
- hålla en sjukskriven flickvän sysselsatt
- försöka få rätt på föräldrapennningsdagar
- försöka lista hur ut hur vi ekonomiskt ska överleva då båda är hemma och föräldralediga

Onekligen är ens huvud på högvarv, både gällande arbete och fritid. Detta kommer förmodligen se likadant ut efter födseln, men med tillägget att vi då kommer ha två små krabater att hålla reda på.

Föräldraledig, detta ord känns missvisande. Det är ju onekligen jobbigt innan födseln. Även om jag förstår att man är ledig från arbetet på grund av att man blivit förälder.

Det skulle kanske ändras till "barnarbete"? Vi kommer ju att få en ny chef, i vårt fall två kvinnliga chefer. Och de lär inte köra den mjuka ledarstilen uppbyggd av konsensusbeslut och samförstånd. Här kommer det att pekas med hela handen. Mycket skrik, gnäll, tårar och slag. Men såklart också mycket glädje.

Det borde gå att översätta till att ha en väldigt, väldigt, oberäknelig chef.

Undrar vad facket säger?

Leka med siffror


Malin är nu inne i graviditetsvecka 27, vilket känns fantastiskt. Det närmar sig, och det med besked. Jag är så galet nyfiken på hur det kommer att kännas. Ett nytt liv tar sin början.

Men, till min glädje, har nu Malins omfång dragit ifrån mitt eget midjemått. Hon mäter nu 113 cm och har alltså vuxit 7,5 cm på cirka tre veckor. Så om denna "periodiserade" tillväxt håller i sig borde alltså tillväxtkurvan bli enligt följande:
7,5 (tillväxt på tre veckor) x 4,6 (återstående treveckorsperioder)= 34,5 cm.

113 (nuvarande omkrets) + 34,5 (beräknad tillväxt)=147,5 cm!!!

Måttbandet räcker knappt till när vi testmäter denna nya siffra och Malin ser onekligen förskräckt ut. Och, ja, om hon skulle växa till dessa proportioner så är hon onekligen galet stor.

Häpnadsväckande!

måndag 16 februari 2009

Allt handlar om vilja

Var på vår första tvillingdejt, med andra blivande tvillingföräldrar. Eller rättare sagt, andra blivande tvillingmammor. Männen lös i vanlig ordning med sin frånvaro.

Jag tycker detta är en sorglig historia, jag och Malin skaffar barn för att vi vill ha barn. Med detta följer att finnas till för dem, i alla lägen. Jag riktigt brinner efter att få "umgås" med mina barn och deras mamma. Vilken härlig familj vi ska bli. Hoppas jag.

Varför skaffar man annars barn?

Vi kom så klart in på föräldraledighet, där de blivande tvillingmammorna försvarade sina män för att de inte skulle vara föräldralediga.

Ja, min man är minsann chef och han kan inte vara ledig. Vem skulle då göra hans jobb? De andra mammorna nickar instämmande.

Jag ville bara ställa mig upp och skrika:

- För fan, jag är också chef. Jag väljer att att ta ut min ledighet för att jag vill. Det finns vikarier av någon anledning. Jag tror inte att era män är oumbärliga. Stå på er för fan! Den enda jag skulle ha förståelse för om han inte skulle vilja vara föräldraledig just nu är Herr Obama. För alla andra handlar det bara om vilja. Ren och skär vilja. Om man vill så gör man. Om man vill finnas för sin familj så ser man till att göra det!

Min man är chef *pffft*. Det var det sämsta argument jag hört.

söndag 15 februari 2009

Jodå, jodå, jodå

Fredagskvällen tillbringades på Percys ny skrytbygge i Malmö, med en höggravid flickvän i högerhanden. Hyllie Arena, vilket bygge. Vilken publik.

Skåningar är, speciellt jag, väldigt svårimponerade. Men inför Percy Nilsson och hans ambitioner är jag stum, hänförd, förförd.

Vad kan man annars säga något om en vuxen man som:
  1. "Offrat" sitt vuxna liv åt ett hockeylag.
  2. "Offrat" en ofattbar mängd surt förvärvade slantar på detta hockeylag. Mer än jag nånsin kommer att äga.
  3. Byggt en enorm arena, en arena i paritet med världens bästa. I Malmö

Detta för ett lag som i nuläget spelar i division ett, med ett gäng juniorer. Samt att Percy står beredd att efterskänka 110 miljoner om Malmö Redhawks bolagiseras. Världsklass.

Och ja. Alla mina fördomar kring hockeysupportrar infriades. Med råge.

Jodå.

Och ja. Malmö Redhawks spöade AIK med 6-2. Njutbart?

Jodå.

torsdag 12 februari 2009

Kvinnor, tålamodets och samtidigt dumhetens mästare

Kvinnor är bra och fantastiska på alla sätt. Men de är inte speciellt bra på att ta hand om sig själva. Vilket är väldigt sorgligt. Jag har aldrig förstått, även om jag förstår att det ligger en massa psykologiska aspekter bakom, kvinnor som stannar hos män:
  • som misshandlar dem
  • aldrig hjälper till i hemmet
  • som är hockeysupportrar

En gåta på många sätt och vis.

Hockey-supportrar samhällets råttor

Malmös stolta ishockeylag Malmö Redhawks (fd MIF) har efter några års slumrande äntligen vaknat till liv. Det krävdes en finansiell kris med tillhörande spelarflykt och ett gäng hungriga juniorer att ta över.
Personligen tycker jag att hockey är en grymt tråkig sport att kolla på, kallt, du ser inte vem som är vem, alltså inga personligheter. Och det är ju egentligen inte en regelrätt bollsport.
Men det som är mest fascinerande är hockeysupportrarna. Grovt generaliserat så är de de mest panndöda av alla supportrar. När det vankas hockematch kryper stans avskum fram ur kloakerna, likt döda råttor som letar efter en plats i himlen.

Jag har ett starkt minne från en fotbollsmatch. Det är en fantastisk dag, vacker på alla vis, solen står högt i skyn, många famljer på läktaren och stämningen är på topp, bland såväl barn som vuxna på Malmö Stadion där Malmös andra stolthet MFF gör sig redo att rulla lite boll.

Efter cirka tre minuter börjar en man i 40-års åldern skandera till domaren.

- jävla fitta, jävla neger, kom hit så ska jag döda dig osv

Till synes väldigt oprovocerat. Stämningen sänks, barnen riktar sina rädda blickar ner i backen. Ingen agerar.

Han skanderande fortsätter matchen igenom. Det enda man ser är hans hår i nacken och hans skimrande MIF-jacka som blänker i solen.

Var är exekutionspatrullerna när man behöver de som bäst?

Ännu en morgon

Arbetsdag hemma för min del, gick upp och började arbeta vid halv åtta. Malin iväg på vattengympa med en massa andra gravida. Ska vara tillbaks kl: 09.20. Jag erbjuder i vanlig ordning nybakade scones till frukost.

Malin: Ja, det blir bra men då måste de vara klara exakt när jag kommer hem för jag kommer att vara dödshungrig.
Jag: ok

När Malin öppnar dörren 09.20 är scones just färdiga, en lukt av nybryggt kaffe och nybakat sprider sig i huset.

Malin: Här luktar bränt?!?
Jag: Nejdå, sconesen är precis klara. Kom in och sätt dig, var det skönt att vattengympa?
Malin: Här luktar jättemycket bränt!
Jag: Sätt dig nu, titta på sconesen de är ju hur fina som helst.
Malin: Du har glömt något.
Jag: Vadå?
Malin: O´boy.
Jag: Jag fixar. Förlåt.

Hur kunde jag glömma att det var vardag med lite sovmorgon? Det står ju till och med på den illgröna Post IT-lappen.

lördag 7 februari 2009

Johan...du har glömt den vispade mjölken!

Vaknar vid 08, riktigt härligt utvilad. Så jäkla skönt att bara ligga och dra sig med sin älskling bredvid. Inom armlängds avstånd. Snart blir vi fler som ligger och drar oss på mornarna (önsketänkande?).

Jag erbjuder Malin nybakade scones till frukost vilket hon svarar jakande på. Med tillägget att - i så fall måste de göras snabbt för jag är hungrig. Resultatet blir att jag studsar upp ur sängen, ner till köket, fram med mjöl, bakpulver, salt, mjölk och margarin. Ugnen på 200 grader. Bakar med både kärlek och nytta. Lite Grahamsmjöl får också plats.

Jag dukar, gör kaffe, sätter fram pålägg, juice, hämtar tidningen och tänder ljus. Malin kommer släntrande ner lagom tills att bullarna är klara. Hon är så vacker med sin gravida mage, det är onekligen något speciellt. Känslorna bubblar inom en.

Malin: Har du glömt mina morgonrutiner?
Jag: va?
Malin: Ja, att jag vill ha vispad mjölk.
Jag: Nja, det visste jag inte. Visste inte att du skulle komma precis när allt var klart.
Malin: Men det gjorde jag. Kom ju precis när allt var klart.
Jag: Ok, vill du att jag ska fixa?
Malin: Nej, jag fixar. Men bara så du vet. Jag vill inte ha vispad mjölk på vardagar.
Jag: ok.
Malin: Du får öppna mjölkpaketet, jag orkar inte era skånska mjölkpaket.

Vi sätter oss till bords. Tända ljus, mysigt. Det enda som talar är den kompakta tystnaden. Verkligen skönt. Malin bryter tystnaden med sin ljuva stämma.

Malin: Var är marmeladen?
Jag: Vill du ha det?
Malin: Alltid. Även på vardagar.
Jag: Duger skogsbär?
Malin: Ja.

Det slutar med att jag får skriva en kom-ihåg-lapp som jag sätter upp väl synlig. För framtida bruk. Inte alltid helt lätt att vara den blivande pappan, som tagit beslutet att hela tiden vara den underbara blivande mamman till lags. Att tyda minsta vink, nick och ögonkast har också blivit en konstart. Jag är förbluffad över hur bra jag blivit på att tyda Malins behov, enbart genom att titta på henne.

Som sagt, inte alltid helt lätt att vara till lags. Men fan vad underbart. Malin bär ju på två barn. Våra barn, Ebba och Molly!

Jag är så klart beredd att göra vad som helst.

Snart är det någon som säger mamma till dig‏

Snart är det någon som säger mamma till dig‏
From:
Libero (liberoklubben@express.dk)
Sent:
Thursday, February 05, 2009 7:02:41 PM


Ovanstående mejl fick jag av Liberoklubben. Inte ofta man får mejl med den rubriken och jag vet inte riktigt till vilket av mina sinnen den pratar. Men det känns onekligen fräckt, läckert, verkligt.

Anledningen till mejlet är förstås att det är jag som står för familjens "datagrejer" och därmed får en massa mejl från företag. webbsajter som man är med i enbart för att få gratisprylar. Än så länge har gratisprylarna bestått enkom av mejl, men det händer kanske grejer lite längre fram. När barnet är fött. Det låter i och för sig logiskt. Vi behöver ju inga prylar innan. Det skulle i så fall vara om något företag kunde skicka ut lite tålamod. Om det nu går att förpacka på något finurligt sätt.

Libero, Pampers och Weleda är exempel på företag som erbjuder gratisprylar. Du hittar fler genom att googla "gratis babysaker". Gemensamt för alla företag som erbjuder gratis saker är att de i slutändan vill få dig att köpa just deras produkter. Men det är "fair", det är ju i alla fall mitt eget val i slutändan. Eller?


söndag 1 februari 2009

Nerkopplad - over and out

De som vet påstår att kvinnor under graviditet och även efter leverans är lite "tröga". Det vill säga att allt fokus ligger på barnet/barnen och att det inte finns utrymme för så mycket yttre stimulans. Fullt förståeligt.

Men vad fan har hänt med lilla mig? Då jag arbetar mycket med språk, ord, meningsbyggnader, corporate bullshit osv har jag alltid varit en hejare på Alfapet. Men numera verkar hjärnan helt nerkopplad. Min paradgren är passé. Förintad. Bortgjord. Malin har piskat mig de senaste gångerna, och det ordentligt.





Idag började jag med nedanstående (OBS! detta är jag inte speciellt stolt över, i alla fall inget jag kommer att lägga till mitt CV):

- Jag började hela spelet med ordet f-a och hävdade bestämt att det finns med i SAOL, svenska akademins ordlista.
- Jag la också ordet "is" tre gånger. Det gav mig sammanlagt sex poäng.
- Behöver jag förtydliga att jag inte vann.

Ridå.