tisdag 28 april 2009

Å tiden den går...

Timmarna tickar, skägget växer, magen likaså, kylskåpet töms, dagarna går, nätterna går samma öde till mötes. Men barnen, de vill inte titta ut ännu. De lyser med sin frånvaro. Men som vi längtar, nyfiken och förväntansfull är bara förnamnet.

Ebba och Molly? Är det i natt det händer? Torsdag? Fredag? Jag har tippat den 17 maj, så om ni ändå ska stanna i magen ett tag till så vänta tills just den 17e. För pappas skull. Han gillar att vinna vad.

Eller så kommer ni pronto, det skulle göra mamma glad. Och mig såklart!

Hemglassbilen var här, jipppie!

Äntligen kom Malins Hemglassbil. Hon till och med kollade upp dess rutt på internet och beklagade sig att vår gata inte var med på deras ordinarie rutt. Men slumrandes framför tv:n, hördes plötsligt den välkända melodin ljuda ute på gatan. Likt en fågels lockrop lockade den ut oss på gatan med sockerbehovet och plånboken i högsta hugg. 250 kronor fattigare, men massor av glass rikare.

Vi var de enda på hela gatan som handlade, och vi är i stort sett de enda utan barn. Lustigt. Undrar hur det kommer att se ut när vi väl får barn?!?

Sen fick fiskediktatorn gå tillbaka för egen maskin

Fiskafänge i Lomma

Jag fiskade väldigt mycket när jag var något yngre. Jag har alla prylar man ska ha, flugspö, rullar, spinnspö, wobblers, jiggar, flöten, flytlinor, sjunklinor, spinnare, skeddrag, sillahäcklor, båt, motor, spöhållare, fiskeväst, polariserade glasögon, tafssträckare, flytolja, flugstäd, fjädrar, vadarstövlar, metspö, trekrokar, enkelkrokar. Och det är ett lager som hela tiden byggs på med nya saker.

Dilemmat är att de aldrig används. Men igår gjorde vi slag i saken och gick ner till naturreservatet i närheten där vi bor. Vädret var underbart, solstrålarna värmde som en sprillans ny fleecejacka och pollen kittlade i näsan. Precis som våren ska vara.



Jag tog Malin, två fiskspö, rullstol och kylväska och rullade ner vid vattnet. Malin intog snabbt sin plats, både fysiskt och mentalt. Rullstolen i bästa solläge, lite i vägen för mina tjusiga underhandskast. Sen tog Slättängsdammen-diktatorn över. Viftade med armarna, pekade med hela handen, domderade och gav order.


- Kasta ditåt!
- Nej, det var fel. 1 meter längre till vänster.
- Okej kast, kasta längre nästa gång.
- Snabbt upp med draget, kasta ditåt. Där var bubblor!
- Tror du inte jag ser skillnad på vanliga bubblor och fisk. Det är bara Michel som inte har koll!
- Bra kast Johan. Precis dit jag sa. Duktigt.

Det var väldigt mysigt. Det blev ingen fisk, vilket var skönt. Kände inte för att hålla på och pilla med krokade fiskar, tång och annat. Men till dammarna lär jag återvända.

Framför allt kommer det vara galet kul för tjejerna att hänga där med oss när de blir några år. Malin pratade mycket om grodyngel som de lagt i någon kompis föräldrars dam med mindre lyckat resultat, så det får väl bli hennes grej med tjejerna.

Ett skepp kommer lastat!

IKEA, denna affär från helvetet. Man går in för att få tag på några skruvar och två timmar senare går man därifrån tusentals kronor fattigare och en massa saker man egentligen inte behöver rikare. Och irriterad.

Men med Malin i rullstol blir rundan både roligare och lättare. För mig.

Knarka information och Coca Cola

Jag är beroende av väldigt saker, men de saker jag måste ha hyser jag däremot ett galet starkt begär till. De två tingen är information och den härliga drycken Coca Cola. Lite kärlek och bekräftelse sitter ju heller inte helt fel. Cola dricker jag gärna till frukost och läser gör jag mest hela tiden, överallt. Allt ifrån böcker och beskrivningar till annonsbilagor från Lidl.

Det grundar sig mycket i att jag vill veta saker, speciellt saker som jag är på väg in i. Det mest aktuella ämnet just nu är ju föräldraskapet och där har mitt informationsknarkande redan medfört att jag kunnat slå en del barnmorskor och läkare "på fingrarna" när det gäller graviditeter, risker, förlopp, symptom med mera. Det känns alltid lika härligt!

När det gäller själva föräldraskapet, själva kärnan i det hela, är det värre. Böckerna nedan är genomlästa från pärm till pärm, samt hundratals sidor på internet. Processen är allt som oftast sådan att Malin frågar och jag tar reda på fakta.

Vad har då bokläsandet och allt surfande gett mig i kunskap?
  1. Alla barn är olika
  2. 5-minutersmetoden är både bra och dålig
  3. Teori är sällan synonymt med verklighet
  4. Det finns galet mycket olika teorier, samtliga talar emot varandra

Välinvesterad tid och pengar? Nja, kanske inte helt och hållet. Men kul var det. Och det där med barn, det är nog bara att ta som det kommer. Kärlek, engagemang och tålamod ser onekligen ut att vara viktiga ingredienser.

fredag 24 april 2009

Malin verkar föredra knarkare före golfare


Idag, efter en ljuvlig hemmagjord pizza a´la Book vaknade den slumrande golfaren i mig på vår uteplats. Putsade upp järntrean och fick, för en gångs skull, till en riktigt skön träff. Från vår tomt seglade golfbollen perfekt över det gröna skynket som skiljer vår tomt från den intilliggande byggarbetsplatsen. Det kändes riktigt bra.
Riktigt lika bra verkade det inte kännas för Malin. Hon blev som ett åskmoln, blixtsnabbt. Men att odla Cannabis på tomten skulle tydligen vara helt ok om jag gjorde.

torsdag 23 april 2009

Besökens baksida!

Täta kontroller i all ära, men det har onekligen en baksida. Vaginala ultraljud och att var och varannan läkare ska "känna", det känns som om halva sjukhuset varit i Malin i detta nu. Jobbigt för Malin, konstigt för mig. Speciellt att stå bredvid och titta på.

För min del var det Dr Kåre Halldén som var tvungen att "känna" för något år sedan. En mindre trevlig upplevelse. Det var nog någon läkare under lumpartiden också som skulle kontrollera min påhittade "magsjuka". Men jag slapp lumpen någon vecka. Så det var det värt. Dock är det minnet förträngt. Tack.

Men Dr Kåre, han glömmer jag inte i första taget.

Dr Kåre. You can run, but...

När knoppar brister

Malins mage ser, minst sagt, sprickfärdig ut. Likt en knopp som bara vill brista ut, få möta vårens första varma solstrålar i all sin prakt.

Å jag. Jag ser ut som en luffare i mitt "slutspelsskägg". Typ som en hockeyspelare, de ser alltid halvsmutsiga ut. Men tjej har man, jobbar hemifrån gör man och besöker aldrig stan. Så jag har svårt att avgöra hur viktigt det är.
Borde kanske börja röka också. Känns härligt avslappnat, stå i bar överkropp i solen, olja in utemöblerna, kepan på sned, en Staropramen i vänstran och en Marlboro i mungipan. Det känns onekligen som semester. Varje dag.
Mamma Book hade en kvinnlig patient på sjukhuset som började röka vid 86-års ålder. Och jag är bara 33, eller 34.

Tuffa krav på livsmedelsbutikernas utbud!

Numera ställer Malin tuffa krav på livsmedelshandlarna.

tisdag 21 april 2009

Måste logga ut!

Nu måste jag tydligen logga ut. Ska fila, smörja in och massera en viss gravid tjejs fötter.

I väntans tider...*suck*

I morse var det dags igen, efter en natt fylld av värkar och smärta i de södra delarna bar det av till sjukhuset. Igen. Och igen fick vi åka hem tomhänta.

Det börjar luta åt en fars. Nu ställer vi in oss på den 20 maj, det är väldigt krävande att åka in och ut på sjukan hela tiden. Oro. förväntan. Längtan. Rädsla.

Bara för det så går väl Malins vatten ikväll...

söndag 19 april 2009

Paparazziz...nonono!

Ibland beter sig Malin lite som Posh, vägrar låta sig fångas av kamerans slutare.




En rottweilers försvarstal?

Hittade denna bok i väntrummet på sjukhuset, där vi tillbringar en hel del tid. Det känns som om författaren Åsa inte kommer att inta en helt opartisk position i denna bok.

Men frågan jag ställer mig;

- vad har Rottweilern gjort för fel?

Överste Hathi trampar parkett


Malin är ute och blåser!

Vi har fixat en rullstol till Malin. En chans för både henne och mig att komma ut och röra på oss lite. Det bär av till köpcentrum, parker (titta på fåglar) och promenader i närliggande områden. Malin är dock fruktansvärt selektiv vad det gäller områden att färdas i med rullstolen, ju mindre folk desto bättre. Vilket jag ju får acceptera, men ju mer folk desto mer kan jag busa med Malin. Vilket ju hade varit kul.

Här är Malin ute och blåser på en parkering i Lund.

OBS! Rörliga bilder.

Vadet förlorat...yes!

Ja, då är fredagen förbi och vi har nu gått 33 graviditetsveckor. Det känns kanon för barnens skull. För Malin är det dock väldigt jobbigt, de graviditetsbesvär, som konstigt nog försvann i samband med förra veckans händelser, foglossningen försvann och värken och svullnaden i händerna likaså är nu tillbaka.

Efter kontroll i fredags visar det sig att det som innan var öppet nu, likt en gylf, åter stängt sig. I samband med det är också graviditetsproblemen åter.

Så nu är det en stor ovisshet, när kommer Ebba och Molly? Det är den stora frågan? Gäller fortfarande den förra läkarens tvåveckorsfrist?

Vi väntar med spänning. Tankarna är sällan någon annan stans än hos Malins hyresgäster.

torsdag 16 april 2009

Tick tack, tick tack...


Väntan fortsätter. Det verkar som om att jag ska förlora mitt vad om tvillingarnas födelsedatum.
Det känns ruggigt bra!

I gott sällskap

När jag kom upp på Prenatal i måndags möttes jag redan av två besökare, Mamma Book och Benzon. Man kan ju säga att Malin var i gott förvar.


Benzon är förmodligen UMAS mest kände narkossköterska, söver allt från psykfall till gamla plastikopererade tanter med vänsterhanden. Lita inte ett ord på vad han säger. Han kommer förmodligen ha befälet när Ebba och molly ska komma till världen. Det känns tryggt.



Mamma Book. Jobbat på UMAS sen slutet av 1800-talet. Slår alla läkare på fingrarna när det gäller kompetens och lojalitet. Är du medelålders man som vill ha en humoristisk och fantastisk kvinna med stort hjärta och schyssta lökar som gillar att cykla, dricka kaffe och vin, slösa bort sina pengar, äta Digestive och stekta ägg, kallbada och resa så hör av er till mig på bookjohan@hotmail.com så styr vi upp en dejt.

Å vi väntar. Och väntar.

Fast Malin ligger och sover. Och snarkar. Men det är enbart bedårande, 3/4 av familjen i en person, klart det får snarkas lite då.

Gåvobrevsgatan 15 - det blir kanon!

Nummer 15, här ska Ebba och Molly få det riktigt grymt bra!

Men i området bor redan två småkillar på cirka 8 månader som man nog får hålla ett extra öga på i framtiden. Adrian heter båda så de blir ju lätta att hålla reda på. Inget flirtande med twinsen här inte. Då kommer Pappa Book.

Spännande natt och morgon!

Morgonen ägnades också åt att räkna tid mellan värkarna. Både jag och Malin var totalt övertygade om att vi skulle få åka in. Det innebar en väldans stress att få iväg en massa jobbgrejer innan det var dags.

Malin vill sova ngn timme till och jag ville ta tillfället i akt att få iväg en del saker, det blev inbjudningar till 6 olika workshops, lite skön delegering och en ledare kring hållbar utveckling. Raskt marscherat när det väl är tidspress...

Men sen la sig värkarna än en gång. Så nu väntar vi igen. Väntar och väntar.

Nu får vi se vad dagen har i sitt sköte. Var ute och körde bil en sväng och då slog mig tanken kring premiärturen med kidzen när vi väl ska hem från BB. När tvillingarna sitter i varsin bilbarnstol säkert placerade i Volvon. Och med en glädjerusig pappa bakom ratten och en tjej utan gravidkort i baksätet.

Att åka in på sjukhuset som ett par och åka hem som en familj på fyra.

Vilken känsla!

Nu håller vi tummarna att allt går bra!

onsdag 15 april 2009

1 värk, 2 värkar, 3 värkar osv...

Sitter i soffan och "klockar" Malins värkar.

Tid mellan värkarna:

03.45
04.24
03.57
04.45
02.35

Ringa? Ringa inte? Åka in? Åka inte?

Vi får se vad denna kväll/natt kommer att erbjuda...jag har iaf fixat så att kameran är rensad och laddad. Själv är man bara laddad. Knappast rensad.

Tungviktarna Ebba & Molly

Ebba: 2250 gr
Molly: 2175 gr

De växer lyckligtvis så det knakar. Om de skulle ha samma tillväxtkurva som hitintills skulle de väga 4,7 kilo stycket i vecka 40.

Skulle ju onekligen bli en tuff match för Malin! Men just nu känns det enormt skönt att de faktiskt krupit över tvåkilos-strecket. Det bådar gott för livet utanför mammas mage.

De hade rätt storlek, med klämring


Nästa investering klar

Igår klippte jag min första egna gräsmatta. Det kändes fräckt, men insåg ganska snart att min nästa investering är glasklar.

En grässamlare att fästa på gräsklipparen.

Jag förstår inte att det inte redan finns på? Vilken människa vill först klippa, sen räfsa. Om jag värderar min tid till cirka 1000 kronor i timmen så tjänar jag in gräsklipparen på mindre än en timmes arbete. Snacka om snabb payback.

Men så fort Ebba och Molly kan gå så blir det ju i och för sig de som får klippa gräsmattan. Så jag ska kanske vänta med investeringen?!?

Men Malin säger i och för sig att det är bra motion för mig och syftar då på mina fina 104 kilo. Ett argument jag ställer mig oförstående till. Förnekelse kallas det tydligen, läste om det i psykologolexikonet.

Sjukt skönt/jobbigt att vara sjukskriven?

Ja, det verkar riktigt riktigt jobbigt att vara gravid och sjukskriven. En för jävlig tillvaro helt enkelt.

Jobbig graviditet

Malin har haft en galet jobbig graviditet, kraftig foglossning från den dagen stickan visade blått, svårt att sova, svullen och ont i händerna. Om jag vill ha fler barn i framtiden så gäller nog följande alternativ:

1. Adoptera
2. Fosterbarn
3. Pistolhot
4. Ny tjej

Inget av de alternativen känns speciellt lockande och två barn kommer säkert visa sig vara fullt tillräckligt.

Men tvillingkillarna Jack och Elton kanske kommer en dag. Men nu är det fokus på Ebba och Molly!

I väntans tider

Förväntan, spänning, oro och ovisshet.

Jäklar vad denna väntan påverkar mig, att fokusera på arbetet är stört omöjligt, att fixa hemmet lika svårt. Det jag känner att jag är riktigt grym på just nu är att sova. Jag kan somna var som helst på cirka 45 sekunder. Och det vill jag göra hela tiden.

På ett sätt vill jag självklart att Malin ska gå tiden ut, men det har jag ju fått inse kommer bli en omöjlighet. Nu önskar jag bara att allt ska gå så in i helvete bra. Friska barn och frisk tjej!

Mitt tips ang barn innan fredag kvarstår.

tisdag 14 april 2009

2 timmar till två veckor - max

Idag fick jag ju hämta hem Malin. Hon kan lika bra vila hemma som på sjukhuset. Det var både skönt och lite läskigt. Skönt att få hem henne, men läskigt att inte få de täta kontrollerna som man får på Prenatalavdelningen.

Vid den sista undersökningen innan vi skulle åka hem sa läkaren:

- antingen är ni tillbaka här om två timmar annars max två veckor. Längre än så kommer det inte att dröja innan era barn kommer.

Så nu kan man verkligen säga att det börjar brännas! Spännande!




Ta bort din löjliga mobil!!!

Jag tycker det är fantastiskt roligt att fotografera med min nya mobil. Lika fantastiskt (o)roligt tycker Malin det är att bli fotograferad.

Standardfrasen är:

- Ta bort din löjliga mobil!!!

Självklart har jag tagit en massa bilder på hennes vackra mage. Idag ville hon välja bilder som jag kunde lägga ut på bloggen, men när det var dags så hade hon inte glasögonen vid sängen.

Och nu sover hon, alltså väljer jag fritt ur hjärtat. Med omsorg. Med livet som insats.

Detta trodde vi skulle bli den sista bilden på magen (innehållande två barn). Utanför KK i Malmö i samband med start av värkarbetet.

På altanen i Lomma. Där fanns ju trots allt ett par bilder där jag till och med fått Malin att "posa" en hel del. Tungan upp i gommen, som i Top Model.

Volvo - vi rullar

Men att vila på prenatalavdelningen är ju tråkigt, speciellt för en tjej av Malins kaliber. Så jag ordnade en rullstol och fick, mot alla odds, med mig Malin på en runda i Pildammarna.

Mamma Book fick skjuta på. Jag försökte att Malin skulle hälsa på andra tanter i rullstol, typ samma hälsning som motorcyklister gör till varandra. Men det, i mina ögon lysande förslaget gick inte riktigt hem.
Malin stannade länge och beundrade de vackra fåglarna. Favoriten var en purpurfärgad rödhake.


Ännu längre ville hon stanna vid glasskiosken. Favoriten var en Sandwich.


Ska jag snitta dig svenne?!?

Vi har ju, som bekant, tillbringat några dagar på sjukhuset. I söndags bar det iväg in till förlossningen med en förmodad havandeskapsförgiftning i antågande.

Döm om vår förvåning när vi kallt kunde konstatera att Malin hade kraftiga värkar var fjärde minut, var öppen och proppen hade gått. Alltså dags för leverans. När den kvinnliga läkaren Malin sa att hon kanske skulle behöva ta upp och snitta Malin direkt och plocka ut barnen var det första gången oron slog mig likt en "nunchucka" mitt i skallen.

Kommer allt gå bra var frågan som malde i mitt huvud. Sen kom insikten att jag kanske inom 40 minuter skulle stå med mina efterlängtade döttrar i famnen. Shit!

Men med Bricanyl har värkarbetet nu stannat av men Malin fick tillbringa några dagar på prenatal för kontroll, medicinering och vila. Bricanyl till henne och kortison till Ebba och Molly. Det får tydligen deras lungor att utvecklas snabbare, vilket såklart är viktiga egenskaper utanför mamma Malins mage.
Ebbas och Mollys hjärta slår för fullt.




Gravidkortet, till för att nyttjas

Alla gravida har tillgång till det så kallade gravidkortet. Ett kort de kan visa vid allehanda situationer och som ger dem förmåner utöver det vanliga.

Mat i sängen. Det får annars bara sjuka barn och gamla. Och kvalster.



Fotmassage. Egentligen mest för de på äldreboende.



Hjälp med att knyta skorna. Gravidkortet kan, med fördel även nyttjas hos andra än den blivande pappan.


Blodtrycksmätning hemma. Mamma Book fick rycka in.


Nu är ju den stora frågan. Hur länge gäller gravidkortet eller övergår det per automatik till ett amningskort? Och innebär korten samma slags förmåner?

Läckra läkare läskar

Det som slog mig på sjukhuset var att de manliga läkarna var galet läckra. Det här praktexemplaret hittade jag på prenatalavdelningen. De vältrimmade musklerna spänner ut läkarrocken likt ett cirkustält, de höga kindkontorna bär upp munskyddet, de vackra ögononen bländar likt en kristall och det välansade och tjocka håret pryder hjässan som en konungakrona.


måndag 13 april 2009

Dags för leverans?

Vi är nu i vecka 32+3 och igår var det dags att bege oss till sjukhuset. Malin hade regelbundna värkar, öppen och proppen hade gått. Alltså egentligen dags för leverans.

Men vila och Bricanyl har fått stopp på värkarbetet så nu hoppas vi att Ebba och Molly vill stanna i magen ett tag till. Och att Malin vill ta det lite lugnt.

Den som söker han finner...

Universitet i Leiden verkar ha riktigt bra koll. Hittade detta på utmärkta http://www.niomanader.se/.

Hur undviker man havandeskapsförgiftning?
» Om du är överviktig så kan du innan graviditeten (aldrig under) försöka gå ner i vikt så att ditt BMI-värde förbättras.
» Flera studier har undersökt om ett ökat Kalciumintag (1500 - 2000 mg/dag istället för de 1000 mg/dag som gravida rekommenderas äta idag), eller en låg (barn-) dos av Trombyl, kan förhindra havandeskapsförgiftning men resultaten har varit oeniga och inte lett till några ändrade rekommendationer.
» Universitetet i Leiden, Nederländerna, fann att regelbundet oralsex också ledde till minskad risk för havandeskapsförgiftning.