fredag 20 mars 2009

Vecka 30 - här kommer vi!

Fredagarna är min och Malins absoluta höjdpunkt numera. Malin kan inte längre glädjas åt att arbetsveckan ser sitt slut, men det kan jag. Verkligen. Men det som binder samman vår glädje är att på fredagar är det dags att kryssa och mäta.

Det vill säga, då kryssar vi ännu en vecka i graviditetsperioden. Vi är nu i vecka 30, enligt vår räkning och 29+0 om barnmorskorna får bestämma. Vi mäter också Malins omfång för att kunna följa tillväxtkurvan.

Spännande så det förslår, nu är det fan i mig inte så lång tid kvar. Det är helt fantastiskt att ligga i ett nersläckt sovrum, med handen vilandes på Malins numera sprängfyllda mage. Närmre kontakt än så kan jag nog inte få med Ebba och Molly. Att få känna deras sparkar, slag och vändningar är helt fantastiskt.

Livet är härligt!

torsdag 19 mars 2009

Snart flyttar vi

Om en vecka är det dags att packa ihop huset i Limhamn och dra flyttlasset till Lomma. Ska jag lämna mitt älskade Malmö? Där man känner till i stort sett varje gata, varje park och varje Systembolag. Det känns onekligen spännande...och skrämmande.

Malin har lite vånda att vara ute i Lomma själv när jag arbetar. Hon tror att hon kommer att bli uttråkad.

Jag hade resonerat precis tvärtom.

1. Det är vår och vi har en schysst uteplats. Ljuvligt.
2. Jag hade druckit min rekommenderade och enda kopp kaffe med vördnad.
3. Jag hade läst och kollat på film galet mycket.
4. Jag hade snaskat i mig stora mängder sötsaker, vingummi, semlor, chokladbollar, mazariner.
5. Sist men inte minst hade jag velat ta långa rundor i rullstolen som min kille var korkad nog att inte sno på Trelleborgs Lasarett när han hälsade på sin nyopererade pappa.

Oron gnager som en njursten

Efter en natt fylld med smärtor med knappt någon sömn, följd av en halv arbetsdag är Malin nu riktigt illa däran. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, oron gnager som en glödhet njursten. I bilen på väg hem sa Malin.

- Vad är det för dag idag?
- Torsdag, hurså?
- Då kan vi ju hyra film?
- Absolut, och bara mysa i soffan. Du behöver vila!
- Johan.
- Ja.
- Idag kan jag tänka mig att hyra en film som är två timmar lång...

Ojoj, detta bådar inte gott. Att vi sedan gick ut därifrån med tre filmer att hyra i en vecka (har aldrig någonsin hänt förut) bådar verkligen illa. Vanligtvis vill Malin hyra ungefär tre filmer per år. Och de ska vara max 1h 45min annars får det vara.

Imorgon är det jag som slänger mig på luren och ringer Farbror Doktorn. För den dagen Malin ens börjar likna en cineast då är det fara å färde.

fredag 13 mars 2009

Vilken känsla...

Jag kommer ihåg när jag överraskade malin med att köpa hem en spjälsäng, det var en helt galen känsla. Varenda pryl man handlar känns som ett steg närmre tjejerna. Att lära känna dem och på ett naturligt sätt få förbereda sig på något helt nytt.

Det är galet kul att handla prylar inför detta nya liv.

Och sen kom babyskydden...



Vårfräsch till tusen

Efter Malins minst sagt lyckade "klipp" ville inte jag vara sämre. Sagt och gjort, ny urtjusig frisyr och en ny stass. Malin berömde min klyka, men den syns tyvärr inte så bra på fotot. Men det gör tyvärr magen.

Imorgon vankas maskerad. En avdankad glädjeflicka, en ninja, en jordgubbe och en Kendocka (i förpackning). Vilket härligt gäng. Känns redan nu som om att jag kommer att bli för full. Alltid jobbigt att som, översminkad och överförfriskad "dam" ta sig hem ensam mitt i natten. Men men, den som vill vara fin...


Ny dag, nya tag

Jaha, då har vi kryssat ännu en fredag. Det innebär att vi nu är inne i vecka 29. Tiden går fort just nu och om två veckor är det dags att flytta in i vårt nya hus. Och då är vi två veckor närmre vår första träffa med våra tjejer.

Just nu packas det väldigt mycket. Och sorteras.


Efter att Malin packat en flyttlåda med skor bad hon mig snällt att gå upp och hämta två par skor på ovanvåningen. Jag var inte förvånad att jag kom ner med sammanlagt tretton stycken. Varav tre helt oanvända. Och någon åkte direkt i sopen.



Ebba och Molly lär nog aldrig lida någon brist eller kris. Inte på klädkontot i alla fall.

Ligger just ni sängen och busar med Ebba och Molly, ett tryck på Malins mage och man får några sparkar som svar. Underbart.

Idag har de också ändrat ställning, krupit neråt och bakåt ryggen. Så nu är Malins enda liggställning på rygg och då kan hon knappt andas. Kanske vankas det än jobbigare nätter framöver.

torsdag 12 mars 2009

Skavanker på barnen

Självklart vill jag att våra barn, Ebba och Molly, ska vara hela och friska. Rent fysiska handikapp som att tex fattas en arm eller något skulle inte vara så farligt, det skulle alltid lösa sig ändå. Tråkigt, javisst, men de kommer att klara sig.

Blind skulle ju vara lite tråkigt. jag tycker det är oförskämt kul att kunna titta, snegla, blunda (och märka skillnaden) och så vidare. Även om vissa försöker underlätta för blinda så blir det inte alltid full pott.

Var på konferens häromdagen och hittade denna skylt...

Beundransvärt, javisst. Men jag undrar hur de ska hitta dit från första början. Och sen hitta skylten. Och veta att det är skrivet i blindskrift på den.



Osynliga kvinnan blir synlig


Under graviditeten är det väldigt få bilder på Malin som kommer utanför våra dörrar. Bilder på gravidmagen vågar jag inte publicera, det skulle bli ett jäkla liv.


Dock vågar jag mig på att publicera ett kort på hennes nya frisyr. Kanske lite väl sött, men det får väl duga. Det allra jobbigaste är att hennes lockar är borta, eller rättare sagt mina älskade lockar.


*snyft*

Säkerheten fram allt

När vi nu är inne på ämnet säkerhet så är ju också hemmet en plats man vill säkra. Speciellt vår nya fina villa ska bli en säker plats för barnen.

inköpslistan står brandlarm, pulversläckare, grindar, petskydd, första hjälpen-bok med mer. Något jag också kikat mycket på är larm till huset. Dock ett väldigt svårt val, utbudet är en djungel i paritet med Amazonas regnskogar.

Men idag, efter tillväxtkontrollen på KK löste sig alla knutar och beslut. Nu är jag tvärsäker, bombis, helt övertygad. Och det känns skönt.

Utanför KK mötte vi vår räddning, en vit ängel sänd från ovan.

Ut ur "firmabilen" stegar en medelåldersman i Buffaloskor.

Larmproffsen 0736-761513

Det känns tryggt, det tar vi.

Plötsligt helt andra tankar

Jag har aldrig varit speciellt rädd om mig själv, utan resonerat att "det går som det går". Nu har det hamnat i ett helt annat läge. Dels är jag galet rädd om Malin och då också Ebba och Molly. Jag kan få små utbrott på henne när hon inte tar det lugnt och vilar. Ofta verkningslösa utbrott då Malin ju är en tämligen bestämd (ung?) dam.

Jag tänker också sjukt mycket på min egen säkerhet, alla bilresor och taxiresor till och från flygplatser, alla starter och landningar. Numera känns det väldigt olustigt. Att den manliga delen av mitt släkte dör tidigt har förr inte varit ett problem, bara en ovanligt god anledning till att inte pensionsspara. Nu har jag till och med i mina tankar tagit farväl av Malin, Ebba och Molly på sjukhussängen.

Allt för tidigt. Allt för sorgligt.

Detta innebär att jag numera kommer göra väldigt mycket för att hålla mig vid liv så länge som möjligt. Ett första steg är motion. Mitt BMI skulle jubla och slå frivolter av en liten siffernedgång. Mjukstart med badminton en gång i veckan.

Gubbigt? Ja som fan. Jag vet.

Stora tjejer på gång

Var på tillväxtkontroll idag och våra tjejer väger numera underbara 1250 gram respektive fantastiska 1300 gram. Vi var både förberedda på att de skulle vara för små, av vilken anledning vet jag inte. För det finns ingen anledning.

Med vårt kakintag, pizzaintag och malins storlek så verkar det resonemanget helt obegripligt.

Och jag, jag har inte ens vågat väga mig på en månad.

Lyxfällan - något att oroa sig över?

Min kära Malin har ibland ett något udda köpbeteende. Jag kommer ihåg när vi en gång rensade hennes garderob inför en loppis. Det var åtskilliga plagg som fortfarande hade etiketterna kvar. Alltså aldrig använda.

Att handla till barnen är ju fantastiskt kul, men så här ser det redan ut hos oss. Och det är cirka tre månader kvar till nedslag.


Malin kom hem med ytterligare en påse idag. Massor av nya plagg, speciellt två små mössor som i sedvanlig ordning lockade fram mina tårar.

Knepet att räkna till tio funkar inte alltid


Då får utelyktan vara substitut till den mer tåliga fotbollen.

Ebba och Molly

Made in Hotel Amaranten, room 209.

tisdag 10 mars 2009

Vi knullar bara tre-fyra gånger om dagen - katastrof

Graviditet är ljuvligt på alla sätt och vis. Men sexlivet påverkas onekligen. Nuförtiden har jag och Malin bara sex 3-4 gånger om dagen. Ibland bara 2. Jag tycker det känns som värsta klostret, bara för att Malin är gravid behöver vi ju inte leva i celibat. Och det verkar ju onödigt då vi planerar att gå ur svenska kyrkan. Om det här torftiga sexlivet ska fortsätta så vet jag inte om jag orkar graviditeten ut. Det känns för jäkla tråkigt!!!

Ovanstående är självklart ett stort skämt. En väldigt väldigt grov överdrift. Men jag tänkte, med gravallvarlig min, ta upp detta som ett problem på våra första föräldraträff. Det ska bli fantastiskt roligt att se deras reaktion.

Jag längtar redan.

Underbara Underliga Malin

Sitter just nu på Hotell Amaranten i Stockholm, det kan vara så att det var här, just i detta rum, som Molly och Ebba "tillverkades".

Jag ska fråga i receptionen om vilket rumsnummer vi bodde i den 10 september. Det kan vara kul att återvända dit. Men det lär nog dröja många år innan jag berättar för Molly och Ebba vad som hände på just det hotellrummet.

Nog om det.

Malin är underbar, men ibland också underlig.

Jag kommer så väl ihåg. Innan vi visste att Malin var gravid. Det var en tidig morgon, det var helg. Vår sköna helgfrukost hade börjat och efter ett tag slog det mig att malin inte haft sin mens. Och det borde hon haft för cirka en vecka sedan.

Hon är gravid, tänkte jag. Under frukosten satt jag och smidde planer. Jag skulle skriva en lapp (där jag skriver att jag vet att hon är gravid) och ta fram vid lämpligt tillfälle.

Men det föll sig, ganska naturligt, i samband med en diskussion kring en fest samma kväll. Malin sa:

Malin: - Johan, dra nu inte för stora växlar av det här. Men jag har inte haft min mens.
Johan: -Jag vet.
Malin: - Hur vet du det?
Johan: -Du har sovit utan kläder hela tiden. Är du gravid då? (det bara bubblade inom mig)
Malin: - Det vet jag inte
Johan: - Dina bröst e skitstora och står rakt ut och du har inte haft mens. Det lutar åt att du är gravid. Det är väl bara att kolla?
Malin: -Jag vill inte veta.
Johan: - Inte veta! Varför vill du inte veta?
Malin: - Det pratas bara barn på jobbet hela tiden och då kommer inte jag kunna hålla minen.
Johan: - ???

Efter ett tag tog vi det där testet som vi redan visste vad det skulle visa och festen på kvällen avbokades i preventivt syfte. Jag var "sjuk".

Men inte testa för att det pratas barn på jobbet...underligt. Men glädjen fanns där, stor glädje.

söndag 8 mars 2009

Påfrestningar, påfrestningar och glädje

Att vara gravid är onekligen en stor gåva, dock en smärtsam och jobbig sådan.

För kvinnan.

Men i potten ligger det en stor belöning, sällan man får pris för prestationer som kan mäta sig med att vara gravid med en eller flera små underverk som första pris.

Tuff uppgift väntar
Malin är en riktig tuffing i detta hänseende. Inget gnäll så långt örat når, hon kämpar träget på. Att bära tvillingar verkar galet jobbigt, hon är nu i vecka 28 och storleks- och viktmässigt jämnbördig med de som är i vecka 40 i en enslinggraviditet. Så om Malin bär våra barn tiden ut, skulle det vara som att gå över tiden med 11 veckor. Onekligen en tuff uppgift.

Som man i huset finns det tusen saker att göra för att underlätta den sista graviditetstiden:

- var proaktiv. Försök vara steget före. Sätt glaset med vatten framför näsan på henne innan hon hunnit bett om det.
- fråga. Sluta aldrig fråga. Behöver du det? Vad vill du vi ska göra? Hur mår du? Hur mår barnen?
- Jag har investerat i någon kräm med kakao och varje kväll så får mage och bröst sig en omgång, samtidigt som jag berättar för Ebba och Molly att de får stanna i magen ett litet tag till. Malins bröst är numera storleken större än hennes huvud, vilket är en fascinerande syn.
- då benen tar mycket stryk under en graviditet passar krämen utmärkt för massage av lår och vader
- raka henne som hon vill, inga konstiga mönster
- baka scones och värm mjölk med ett leende på läpparna
- plocka undan och städa med ett ännu större leende på läpparna
- hjälp henne genom de jobbiga nätterna genom att vara med, hjälp henne på toa, bulla upp med kuddar, vänd henne, klia i nacken, se till att det är svalt i sovrummet osv
- räkna till 10, hon har det jobbigt nog utan en sur kille i huset
- se till att det finns järntabletter, juice, mjölk, frukt och annat hemma. Allt hon behöver.

Ta dig tid. Tro inte att företaget du arbetar på går under bara för att du just nu inte har tid att ge allt.

Ägna dig åt det som är viktigt.

lördag 7 mars 2009

Här är där man är, där är där man inte är

Vad kommer att hända med oss?

Det är en fråga som jag och Malin diskuterat mycket inför Ebbas och Mollys intåg i våra liv. Ett välkommet intåg men som självklart ställer saker och ting på sin spets. Tankarna flyger iväg, fladdrar för vinden. Vad som händer med oss är en högst relevant fråga, då syfter jag på min och Malins kärleksrelation.

En fråga som självklart är omöjlig att svara på.

Vad kommer hända med vår gemensamma spontanitet, att bara dra dit vi vill när vi vill? Våra sköna stunder vid havet, detta hav som alltid drar oss till sig, bara jag och Malin.
Självklart kommer jag att sakna dessa stunder. Väldigt mycket. Även om dessa stunder inte kommer att försvinna helt så har vi självklart ett helt annat liv framför oss. Vi kommer aldrig mer vara ensamma, bara jag och Malin, kanske fysiskt men aldrig mentalt.

Jag har redan tagit beslutet att bli pappa, sen har naturen varit till min och Malins fördel och gett oss denna möjlihet, då får jag också inrikta mitt liv på att vara just detta. Pappa. Att vara närvarande. Att vara här, tillsammans med min familj. Inte vara där där man inte är. Jag tror att det gör livet enklare, att slippa sukta efter svunna tider. Hellre då fokusera på de möjligheter de nya familjemedlemmarna ger en.

Att njuta av stunderna, i mitt nya liv. Jag längtar redan.

Fan vad jag längtar.

Många bollar i luften


Detta utslitna uttryck som nu åter är på väg in i arbetslivet efter några års bannlysning pga av utbrändhet och annat och smått och gott. "Många bollar i luften", i mitt cv är termen dock fortsatt bannlyst.

Just nu är det mycket som händer i ens liv, "många bollar luften" så att säga:

- arbetar på tok för mycket
- pendling Malmö - Stockholm
- sålt vårt radhus i Limhamn
- köpt nytt hus i Lomma
- strulat med lån i tre olika banker
- Malin är som bekant gravid
- går hundratusen kronor back
- planering inför föräldraledighet, framför allt arbetsmässigt
- köp av barnprylar och annat
- ekonomi i form av föräldrapennningsdagar
- lönestrul på arbetet
- Malin sjukskriven

Kvinnor ska tydligen vara bra på att hantera "många bollar" i luften. Och det märks. Mitt i allt det här kan Malin börja prata om vilka gardiner och gardinstänger vi ska ha i det nya huset. Och där slutar min hjärna fungera. Totalt.
I och för sig har hon något färre saker att fokusera på nu för tiden.
Ett tydligt exempel var senast i morse då vi skulle in till Hem och villamässan.

Malin: Johan!
Jag: Ja, älskling.
Malin: Jag är klar att gå så fort du har tagit på mig strumporna.

torsdag 5 mars 2009

Brister ska åtgärdas

Malin har varit hos barnmorskan idag. Lite dåliga värden. Detta oroar så klart. Man vill ju att förutsättningarna ska var de bästa för Ebba och Molly.

Diagnosen är tydligen brist på B12. Efter lite googlande så får jag reda på att det är viktigt att äta en allsidig kost, med kött som främsta ledstjärna. Vi platsar inte riktigt i den kategorin, om det däremot hade gällt lösgodis, kladdkaka eller pizza så hade vi legat jäkligt bra till.

Men nu jäklar ska frugan få mer kött. Mat alltså.

tisdag 3 mars 2009

Nu har jag läst ut den?

Jag läser alltid innan jag somnar, trots kritik från Malin. Jag lägger inga värderingar i att läsa, utan jag ser det som ren avkoppling. Från början läste jag enbart romaner och faktaböcker tills mamma Book lurade in mig på deckare. De är som att äta sött godis istället för att äta nyttiga frukter och bär.

Malin har väldigt ofta en intention att hon bör läsa en massa böcker. Hon sammankopplar det med intelligens och bildning verkar det som. Jag anser däremot att även om du läser 1000-tals böcker så kan du vara helt slut i huvudet.

Detta utspelade sig i vår säng igår kväll. Vi har legat och småpratat en stund, jag har snackat lite med tjejerna i magen och har börjat läsa en av mina böcker. Böcker som egentligen är signifikativt med ett sömnpiller.

Då utbrister Malin triumferande:

- nu har jag läst ut den!

Min första tanke är att nu har hon äntligen läst ut en av sina böcker som hon så träget kämpat med. Döm om min förvåning när hon räcker över Aftonbladets Söndagsbilaga till mig och säger:

- Vill du läsa den?

Jag kunde inte sluta skratta, där går väl ändå gränsen? Man läser väl inte ut en Söndagsbilaga, den läser man väl klart?

Hon e gullig min tjej, oavsett hur många böcker hon satsar på att läsa! Undrar vem det blir som får läsa godnatt-sagor för Ebba och Molly?

söndag 1 mars 2009

Här kommer helikoptern!


Jag arbetar mycket i Stockholm. 65 mil till Malmö. Det är ett problem.

Min största rädsla och mardröm just nu är att sitta fast i Stockholm när jag får ett samtal från Malin att det är dags för "leverans", att våra underbara döttrar Ebba och Molly ska få se dagens ljus. Detta är min absoluta mardröm att inte få uppleva detta tillfälle!

Hjärnan har gått på högvarv för att få till en lösning på problemet. Självklart kommer jag att minska tiden i Stockholm, men min andra geniala lösning är helikopter. Dock hade jag, tills idag, inte tagit tag i detta.

På läktaren idag, under en tråkig volleybollmatch kom frågan upp. Robban som är stolt säljare på Eniro skickade iväg ett sms till deras tjänst (118 118) med en förfrågan gällande helikopterfärd mellan Stockholm och Malmö. Då sitter tydligen en individ och letar upp dessa fakta. Underbart. En kompis före detta trodde att det arbetade folk i bankomater, det är nästan i paritet med detta. Fast detta är verklighet. Och fascinerande att någon verkligen trott det.

Jag trodde på en kostnad mellan 40-50 tusen, en relevant summa om det skulle innebära att jag hann hem till mina döttrars födelse. Dock inga pengar jag äger i nuläget. Robban trodde på 10-15 tusen. Efter en timme fick vi svar. Cirka 40 tusen skulle det kosta. Jag vann alltså vadet.

Jag passade också på att skicka iväg ett sms till dem:

Jag: Hur lång var John Holmes penis?
Eniro (efter bara 10 minuter): Det finns olika uppgifter om John Holmes penisstorlek, dessa säger allt ifrån 26 till hela 36 cm! Hälsningar 118 118.

Snacka om service!