Döm om vår förvåning när vi kallt kunde konstatera att Malin hade kraftiga värkar var fjärde minut, var öppen och proppen hade gått. Alltså dags för leverans. När den kvinnliga läkaren Malin sa att hon kanske skulle behöva ta upp och snitta Malin direkt och plocka ut barnen var det första gången oron slog mig likt en "nunchucka" mitt i skallen.
Kommer allt gå bra var frågan som malde i mitt huvud. Sen kom insikten att jag kanske inom 40 minuter skulle stå med mina efterlängtade döttrar i famnen. Shit!
Men med Bricanyl har värkarbetet nu stannat av men Malin fick tillbringa några dagar på prenatal för kontroll, medicinering och vila. Bricanyl till henne och kortison till Ebba och Molly. Det får tydligen deras lungor att utvecklas snabbare, vilket såklart är viktiga egenskaper utanför mamma Malins mage.
Ebbas och Mollys hjärta slår för fullt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar