Äntligen kom Malins Hemglassbil. Hon till och med kollade upp dess rutt på internet och beklagade sig att vår gata inte var med på deras ordinarie rutt. Men slumrandes framför tv:n, hördes plötsligt den välkända melodin ljuda ute på gatan. Likt en fågels lockrop lockade den ut oss på gatan med sockerbehovet och plånboken i högsta hugg. 250 kronor fattigare, men massor av glass rikare.
Vi var de enda på hela gatan som handlade, och vi är i stort sett de enda utan barn. Lustigt. Undrar hur det kommer att se ut när vi väl får barn?!?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar