Hur hantera kub-testet? Värderingar synas med lupp.

När vi beslutade om kub-test var det inget väl övervägt beslut. Det blev vi smärtsamt medvetna om ganska kvickt.

Efter avslutat test och blodprov, i samma veva som vi fick reda på att vi väntade tvillingar (stor lycka), fick vi beskedet att om vi inte hörde av dem via telefon så hade vi hamnat i riskgruppen "låg" och behövde därmed inte bry oss om detta något mer. Och så var ju också min och tjejens tanke, vi ville bara ha besked att allting var bra.

Inget annat.

Planen sprack några dagar senare. Jag satt hemma och arbetade på förmiddagen och tänkte - vad skönt att de inte ringt från KK, då är det inga problem.

På eftermiddagen ändrades detta då de ringde och gav oss en riskbedömning som var allt annat än bra. Vi skulle inom två dar ta ställning till fostervattenprov. Detta förknippat med risker, ännu större då man väntar tvillingar. Två stick istället för ett.

Ridå.

Frågor att ta ställning till:

1. Vad innebär ett barn med kromosomavvikelse för oss?
2. Vad innebär två barn med kromosomavvikelse för oss?
3. Hur ska vi bedöma sannolikheten, ganska bra odds ändå?
4. Vem är vi att bestämma vem som ska leva eller inte?
5. Fostervattenprov, 1-2 av 100 blir missfall. Större risk vid tvillinggraviditet.

Oj, plötsligt satt man, med sina värderingar knackandes innanför i bröstet, spelandes med sannolikheter. Sannolikheter på liv eller död. Lite annat än pokerkvällarna med vännerna med 50 kronor i potten.

Usch, det var riktigt jobbiga dagar som väntade mig och min flickvän

Fortsättning följer.

/Johan