lördag 7 februari 2009

Johan...du har glömt den vispade mjölken!

Vaknar vid 08, riktigt härligt utvilad. Så jäkla skönt att bara ligga och dra sig med sin älskling bredvid. Inom armlängds avstånd. Snart blir vi fler som ligger och drar oss på mornarna (önsketänkande?).

Jag erbjuder Malin nybakade scones till frukost vilket hon svarar jakande på. Med tillägget att - i så fall måste de göras snabbt för jag är hungrig. Resultatet blir att jag studsar upp ur sängen, ner till köket, fram med mjöl, bakpulver, salt, mjölk och margarin. Ugnen på 200 grader. Bakar med både kärlek och nytta. Lite Grahamsmjöl får också plats.

Jag dukar, gör kaffe, sätter fram pålägg, juice, hämtar tidningen och tänder ljus. Malin kommer släntrande ner lagom tills att bullarna är klara. Hon är så vacker med sin gravida mage, det är onekligen något speciellt. Känslorna bubblar inom en.

Malin: Har du glömt mina morgonrutiner?
Jag: va?
Malin: Ja, att jag vill ha vispad mjölk.
Jag: Nja, det visste jag inte. Visste inte att du skulle komma precis när allt var klart.
Malin: Men det gjorde jag. Kom ju precis när allt var klart.
Jag: Ok, vill du att jag ska fixa?
Malin: Nej, jag fixar. Men bara så du vet. Jag vill inte ha vispad mjölk på vardagar.
Jag: ok.
Malin: Du får öppna mjölkpaketet, jag orkar inte era skånska mjölkpaket.

Vi sätter oss till bords. Tända ljus, mysigt. Det enda som talar är den kompakta tystnaden. Verkligen skönt. Malin bryter tystnaden med sin ljuva stämma.

Malin: Var är marmeladen?
Jag: Vill du ha det?
Malin: Alltid. Även på vardagar.
Jag: Duger skogsbär?
Malin: Ja.

Det slutar med att jag får skriva en kom-ihåg-lapp som jag sätter upp väl synlig. För framtida bruk. Inte alltid helt lätt att vara den blivande pappan, som tagit beslutet att hela tiden vara den underbara blivande mamman till lags. Att tyda minsta vink, nick och ögonkast har också blivit en konstart. Jag är förbluffad över hur bra jag blivit på att tyda Malins behov, enbart genom att titta på henne.

Som sagt, inte alltid helt lätt att vara till lags. Men fan vad underbart. Malin bär ju på två barn. Våra barn, Ebba och Molly!

Jag är så klart beredd att göra vad som helst.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar